Gitarrporr

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet 2007-12-23Fender Stratocaster 1962. Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet 2007-12-23Fender Stratocaster 1962. Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet 2007-12-23Fender Stratocaster 1962. Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet 2007-12-23Fender Stratocaster 1962. Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet 2007-12-23Fender Stratocaster 1962.

Fender Stratocaster 1962, photo ©Jurek Holzer 2008

Mer gitarrporr finns på fender.com

Eric Clapton spelar Otis Rush klassiska Groaning The Blues på sin Fender i Martin Scorseses dokumentär Nothin’ But The Blues.

Some other famous guitarists who play the Stratocaster: Jeff Beck, Ry Cooder, The Edge, George Harrison, Jimi Hendrix, Buddy Holly, Mark Knopfler, John Mayer, Mike Oldfield, Robbie Robertson, Pete Townshend, Stevie Ray Vaughan, Ronnie Wood, Hank Marvin, Yngwie Malmsteen, Robert Cray, Buddy Guy and David Gilmour.

Låt pastan suga upp såsen

Foto: Jurek Holzer.

Foto: Jurek Holzer. 

Den breda pastan heter pappardelle och lämpar sig för rätter med rinnande sås i riklig mängd. Namnet kommer från ordet ”pappare” vilket betyder att sluka. Pastaremsorna är långa och mycket breda, påminner en del om fettuccine. Tack vare sin form har den förmåga att absorbera mycket vätska. Laga såsen först, koka sedan pastan (med ett lagerblad i det saltade vattnet), låt rinna av och rör ihop den sedan med såsen. Låt sedan pastan stå och svälla några minuter så att den förenar sig med såsen ordentligt.

Vid ett besök i Florens för några år sedan åt jag flera jättegoda pastarätter som innehöll just pappardelle. Här hemma ville jag testa en egen variant. Det blev en enkel vardagspasta med burkmusslor. Jag värmde musslorna (OBS de skall inte koka) i en grönsaksbuljong som jag hade kokat i förväg.  Den innehöll en buljongtärning och vatten med tillsats av en skvätt vit torr vermouth, hackad schalottenlök och vitlök, tunt strimlad röd paprika, salt, peppar och timjan.

Glöm inte att riva lite parmesan på toppen.

Mycket enkelt och snabblagat.

Musik i köket: Manfred Mann – Do Wah Diddy

Sätt färg på torsken

Foto: Jurek Holzer.

Foto: Jurek Holzer.

Vit fisk är ganska färglös. Ett sätt att tillföra färg och smak till vita fiskfiléer är att garnera dem med någonting färgstarkt som t ex rödbetor. Jag hade sett någonstans att man garnerade stekt kalvlever med hackade inlagda rödbetor och kapris (en variant på klassikern kalvlever anglais) och tänkte: ”Varför inte testa detta på torsken?”.

Sagt och gjort. Fiskfiléerna fick ligga i salt och citronjuice ca en halv timme innan de sköljdes, doppades i vetemjöl blandat med svartpeppar och stektes i smör, på medelvärme. Sedan lade jag upp dem med ovannämnda garnering som på bilden.

Servera gärna ungsstekta potatisklyftor till.

PS Jag testade det lätta chilenska rödvinet Cono Sur till den här maträtten. Det passade utmärkt.

Musik i köket: Laleh – Colors

En ursvensk med pasta

Foto: Jurek Holzer.

Foto: Jurek Holzer. 

Isterband lär vara den enda genuint svenska korvsorten utan motsvarighet i andra länder. Citat från Matlexikon, Medéns förlag, år 1956: ”Isterband är en korvsort, som framställes av nötkött, fläsk och kokt potatis eller förvällda korngryn samt ev. buljong. Potatismjöl skall icke ingå i den vara som säljes under namnet isterband. Högsta tillåtna vattenhalt är 60%. Massan stoppas på medelvida svinskinn. Korven saltas och torkas vanligen men förekommer också som korttidsrökt. Den användes mestadels som varmrätt, ibland som smörgåsmat.”

Isterband serveras vanligtvis stekt med stuvad potatis och inlagda rödbetor. Därför känns det speciellt lockande att försöka förnya tillagningen och serveringen av denna traditionsbundna maträtt.

Isterbandspasta för två

1 – 2 isterband

1 – 2 bananschalottenlökar

ca 10 skivor inlagda rödbetor

oregano

rapsolja till stekning

Hacka löken och rödbetorna. Ta bort skinnet från isterbanden.

Stek isterbanden tillsammans med löken en stund. Mosa korvarna lätt med stekspaden så att de bildar en röra. Krydda med oregano på slutet.

Servera toppat med hackade rödbetor.

Ett tidigare försök att jäklas med isterband.

Musik i köket: Steve Winwood, Eric Clapton – Can’t find my way home

När kriget äntligen tog slut

Farmor Pesla och farfar Aron på de tyska passbilderna.

Farmor Pesla och farfar Aron på de tyska passbilderna.

Andra världskriget tog slut för min del en lördag i oktober 1998 utanför postkontoret i Mörby centrum utanför Stockholm. Jag hade varit där och hämtat ut ett rekommenderat brev, avsänt från Warszawa i Polen. Den dagen fick jag för första gången se hur mina farföräldrar såg ut. De mördades i koncentrationslägret Bełżec i sydöstra Polen någon gång under 1940 eller 41. Närmare omständigheter kring deras död är och förblir okända.

Farmor och farfars porträttbilder fanns i ett bortglömt krigsarkiv hos Judiska historiska institutet i Warszawa. De var fastklistrade på några ansökningshandlingar och letades fram av min farbror Jan som i sin tur postade dem till mig.

Under hela min uppväxt i Polen blev jag matad med berättelser om kriget. Om mina föräldrars flykt till Sovjet och deras mirakulösa räddning. Om alla släktingar som blev kvar i hemlandet och dödades av tyskarna.

Kriget var ett levande monster för mig och mina jämnåriga. Det svävade som ett svart moln över våra liv. Det fanns knappt en familj i vår omgivning som inte hade förlorat någon anhörig i krematorieugnen eller i motståndsrörelsen.

Farmor och farfar vägrade fly till Sovjet. De envisades med att bo kvar i Krakow ända tills de och några av deras barn beslutade sig för att flytta till småstaden Błażowa. Flytten var endast möjlig med tillstånd från den tyska ockupationsmyndigheten. Ansökan om flyttillstånd innebar också ett besök hos fotografen för att få ett passfoto taget.

De var fattiga, religiösa judar. De klädde upp sig i sina bästa kläder. Hela situationen måste ha känts väldigt obekväm. Jag ser hur de stirrar på mig från dessa fotografier med sina utmärglade, sorgsna ansikten. Med sina vemodiga, trötta ögon.

Aron Unger, min farfar, köpman, född 14 maj 1872.

Pesla Holzer, gift med Aron, född 14 maj 1875.

Rachele Leja Achler, dotter till Aron och Pesla, min faster, född 4 april 1904.

Simche Juda Achler, gift med Rachele, född 9 juli 1906.

Jakub Achler, far till Simche, född 24 december 1875.

Helena Bochenek, dotter till Aron och Pesla, min faster, född 14 februari 1910.

Jakub Bochenek, gift med Helena, född 1898.

Abraham Holzer, son till Aron och Pesla, min farbror, född 22 november 1905.

Bronia Holzer, gift med Abraham, född 4 april 1918.

Alla dessa människor förintades i Bełżeclägret. Det var bara en som överlevde. Jakub Bochenek anmälde sig frivilligt till arbetet som polis i gettot i Błażowa i tron att detta skulle kunna rädda honom, hans fru Helena och deras lille son Zygmunt.

Han kunde inte förutse det självklara. Desperat sökte han räddningen men ödet ville annorlunda. Helena och Zygmunt togs till fånga och förflyttades till koncentrationslägret där de som småningom mördades. Jakub levde kvar i egenskap av polis och hamnade efter kriget i USA där han avled någon gång på 1970-talet.

Nu är jag svensk och bor i Stockholm. Det här är vår historia och samtidigt en liten del av den svenska historien.

Läs mer om min familjs krigsöden:    http://oskarpmask.com/2010/01/27/ett-parti-schack/

Här på Ulica Długosza 5 bodde mina farföräldrar före kriget.

Här på Ulica Długosza 5 bodde mina farföräldrar före kriget.

Livet går vidare. En kvinna hänger tvätt på gården där min farmor och farfar levde på 1930-talet.

Livet går vidare. En kvinna hänger tvätt på gården där min farmor och farfar levde på 1930-talet.

Den gamla synagogan vid stora torget i stadsdelen Kazimierz i Krakow rymmer i dag ett museum.

Den gamla synagogan vid stora torget i stadsdelen Kazimierz i Krakow rymmer i dag ett museum.

Snickaren Holger hade en verkstad i de judiska kvarteren i Krakow som har återskapats. Vem var han? Är jag släkt med honom? Frågor om en svunnen värld som inte längre går att svara på.

Snickaren Benjamin Holcer hade en verkstad i de judiska kvarteren i Krakow som har återskapats. Vem var han? Är jag släkt med honom? Frågor om en svunnen värld som inte längre går att svara på.

Den judiska begravningsplatsen i Kazimierz får numera besök av många som söker sina rötter och vill hedra minnet av döda släktingar.

Den judiska begravningsplatsen i Kazimierz får numera besök av många som söker sina rötter och vill hedra minnet av döda släktingar.

Muren som omger den judiska begravningsplatsen i Kazimierz är byggd av sönderslagna gravstenar.

Muren som omger den judiska begravningsplatsen i Kazimierz är byggd av sönderslagna gravstenar.

Nya biffar i pannan

Foto: Jurek Holzer.

Foto: Jurek Holzer.

Att förnya gamla invanda maträtter är en utmaning. För mig har det blivit en liten hobby. Ibland blir det ganska misslyckat, som den gången när jag försökte mig på valnötsomlett. Inget att rekommendera m a o.

Nedanstående försök till en variation av den gamla pannbiffen blev däremot rätt så lyckat. Det tyckte i alla fall hemmajuryn (samma hårt prövade kommission som en gång för länge sedan hade dissat valnötsomletten).

Tyvärr var jag ganska osäker på resultatet under mitt experimenterande. Därför tog jag inte någon tjusig matbild utan dokumenterade bara med mobilen riktad rätt ner i stekpannan. Låt er därför inte slås ner av bildens deprimerande undergångsstämning utan läs receptet och låt fantasin flöda.

Vi kan kalla dem för fetabiffar. Till två personer behövs:

ca 200 g köttfärs

1 ägg

1 bananchalottenlök (hackad)

1 – 2 vitlöksklyftor (hackade)

ca 0,5 dl söndersmulad feta

5 – 6 svarta oliver (hackade)

1 msk grädde

1 msk tomatpuré

salt

peppar

1 tsk torkad basilika

olivolja och en klick smör till stekning

Stek löken och vitlöken genomskinlig och blanda ihop den med olivhacket.

Rör ihop ägg, tomatpuré och grädde med köttfärsen och kryddorna. Rör till sist ner fetan.

Forma köttfärsröran till fyra 1,5 – 2 cm tjocka biffar och stek på medelvärme tills de är helt genomstekta. Det tar ca 10 minuter.

Till detta kan man t ex servera en paprikasalsa. Den brukar bestå av:

2 tomater

0,5 gul paprika

1 stjälk blekselleri

en rejäl dos paprikapulver

en nypa spiskummin

en nypa torkad mynta

1 tsk honung

1 tsk citronjuice

salt

olivolja

Skär grönsakerna till salsan i ganska små bitar. Fräs dem snabbt i olja. Krydda. Sänk värmen och efterstek ca 5 min.

Musik i köket: Leonard Cohen – Everybody knows

Kokt torsk för gråa dagar

Foto: Jurek Holzer

Foto: Jurek Holzer.   

Kokt torsk till middag låter inte särskilt upphetsande. Det får oss att minnas torftiga skolluncher med torsk och äggsås. Men att koka eller ånga fisken är faktiskt det mest skonsamma sättet att behandla den på. En del säger säkert att det är svårt att få den att smaka något i överhuvudtaget och att med stekning brukar man få lite fart på det hela. Så finns ju förstås sushi där man inte behöver göra något, bara äta den rå.

För att få ordning på smakerna serverar vi gärna kokt fisk med någon form av sås. Här har vi använt de sista av höstens trattkantareller som har förvarats i vår frys.

Kokt torskrygg med trattkantarellsås

200 – 300 g ryggfilé av torsk

0,5 citron

1 näve frysta trattkantareller

1 – 2 chalottenlökar

1 dl grädde

0,5 msk vitt torr sherry

salt

curry

rapsolja

smör

Börja med såsen. Hacka löken fint och fräs den i en kastrull med lite rapsolja och en smörklick. Dofta i curry (vindaloo är bäst). I med trattisarna som ska fortsätta stekas till nästan all vätska är borta. Tillsätt grädden och sherryn. Salta och koka tills grädden tjocknar.

När såsen är nästan klar kokar man upp ca 0,5 liter vatten med 1 tsk salt och saften av en halv citron. Stäng av värmen, lägg i fiskfiléerna och låt dem ligga i ca 5 min.

Servera med kokt sparrispotatis och valfri sallad.

Musik i köket: Warren Zevon – Keep me in your heart

När La Ekberg drog ministern i näsan

Foto: Jurek Holzer.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.  

”- Anita Ekberg är så viktig för vårt anseende utomlands, och jag ville gärna visa en gest av uppskattning, säger han.

Stjärnan gör drottninglik entré, hälsar vänligt – och snappar åt sig SvD:s reporterblock. Inga intervjuer!

Det här är en dam som varit med sedan paparazzon uppfanns, i hennes genombrottsfilm Det ljuva livet från 1960, som ikväll visas på Filmhuset i Stockholm.
– Men Anita, det är ingen paparazzo, det är Svenska Dagbladet, säger kulturministern försiktigt.
Då får vi ta några bilder.”

Eftersom det var jag som var fotografen vid tillfället kan jag i dag berätta vad filmstjärnan gjorde med ministerns näsa. Hon hade med sig en liten fläkt som hon kylde sig med. Pagrotsky visade intresse för fläkten. Ekberg vände sig mot honom och sträckte ut handen mot hans ansikte. Det var då jag tog bilden.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet. 

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.  

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.   

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet.

Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet. 

Den nyttiga kålen från Bryssel

Foto: Jurek Holzer
Foto: Jurek Holzer

Brysselkål, ibland kallad rosenkål började odlas i Belgien under 1500-talet, därav namnet. De små gröna kålknopparna har en skyddande effekt på våra celler tack vare en speciell kombination av cancerbekämpande svavelämnen som också skyddar DNA och stärker immunförsvarets vita blodkroppar. 100 gram brysselkål innehåller 85 mg C-vitamin, 90 µg folsyra, 0,22 mg B6, 1,4 mg järn och antioxidanter.

Brysselkålswok med svartsesampanerad kyckling

(2 personer)

2 – 3 benfria lårfileer av kyckling

ca 16 brysselkålshuvuden

1/2 rödlök

80 – 100g pancetta

1 – 2 cm färsk ingefära

ca 1 msk svarta sesamfrön

oregano

salt

svartpeppar

citron

olivolja

Koka brysselkålen 5 – 7 minuter i saltat vatten, sila bort vattnet.

Skiva löken tunt, hacka ingefäran. Stek detta tillsammans med den tärnade pancettan i lite olivolja.

Tillsätt den kokta brysselkålen och ett par nypor torkad oregano. Håll varmt.

I en annan stekpanna steker du kycklingbitarna som du strött svarta sesamfrön över. Droppa några droppar citron över. Salta och peppra.

Källor: Tidningen Land, odla.nu

Musik i köket: Jacques Brel – Ne me quitte pas

2014 in review and happy 2015!

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 15,000 times in 2014. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 6 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 724 andra följare

%d bloggare gillar detta: