En Butlernörds bekännelser

I går nåddes jag av den sorgliga nyheten om att kokboksförfattaren Carl Butler hade avlidit. Under ett tiotal år på 80- och 90-talen hade jag förmånen att som fotograf samarbeta med Calle som då regelbundet medverkade i Svenska Dagbladet som matskribent.

Jag hade naturligtvis varit frälst Butlernörd sedan 70-talet och hade lagat mig genom hans klassiska kokbok. Dessutom var min fru och jag medlemmar i Butlers eminenta receptklubb. Recepten kom med posten varje månad och samlades plikttroget i en ringpärm. Bilderna var oftast tagna av fotografen Janne Bengtsson, vars enkla bildspråk och starkt reducerade uttryck påverkade en hel generation matfotografer inklusive mig själv.

Mina möten med Calle utspelade sig i hans lägenhet på Norrbackagatan 4 dit jag en gång i månaden drog in med mina lampor, kameror, skärmar och stativ som blockerade den lilla hallen. Calle hade då stått och lagat alla rätterna nästan färdiga. Som det fullblodsproffs han var visste han vad som krävdes för en lyckad matfotografering. Han väntade tålmodigt tills allt ljus och annan teknik var inställt och på plats. Maträtterna ställdes in en och en på det stora låga soffbordet framför öppna spisen, som tändes ibland för att skapa extra atmosfär. Under tiden samtalade vi om allt möjligt och utbytte kulinariska erfarenheter från våra utlandsresor. Calle var en förstklassig lyssnare och tog tålmodigt emot mina långa beskrivningar av maten i olika östeuropeiska länder dit jag skickades på reportageresor ganska ofta på den tiden.

Under senare år råkade vi bo ganska nära varandra på Kungsholmen och jag brukade träffa Calle ute på gatan eller i mataffären. Den sista tiden var han starkt märkt av sin svåra sjukdom.

Stefan Eklund och Ingrid Eriksson har skrivit utmärkta artiklar om Carl Butler i SvD.

Nedan ett exempel på Calles och mitt samarbete i SvD från den 4 november 1993. På tallriken ser man den saftiga saltbakade älgsteken, selleriplättar och provencalska jordärtskockor. Efterrätten består av Calles supergoda äppelkaka med mandelmassa.

Annonser

2 reaktioner till “En Butlernörds bekännelser

  1. Tack! Ska försöka skriva mer. Minnet är inte alltid med till 100% men Calle var en kille man verkligen minns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s