Ett bluesrecept

I dag tänker jag bjuda på lite andlig spis. Receptet är enkelt: skaffa en diktsamling av Tomas Tranströmer och läs den. Krydda med valfri bluesmusik för piano. Njut.

Den femte april 2001 hade jag uppdraget att fotografera den store poeten. Han skulle intervjuas av Carl-Otto Werkelid. Jag kom en stund innan intervjun skulle börja. Här är mina anteckningar från tillfället: ”Pianot hörs redan i trapphuset. När jag går in i det ljusa rummet ser jag att Tranströmer spelar med en hand. Det låter som en blues; sorgset, luftigt, kontemplativt. På notbladet står det: Three Improvisations For Piano by Frank Bridge.”

Jag satte mig ner och lyssnade en stund. Sedan tog jag nästa bild:

Tranströmers fru Monika kom in och gav mig ett tunt häfte med nyutkomna haikudikter, ”Fängelse”. Jag läste följande rader:

De väsnas ofta

för att skrämma tiden in

i snabbare lunk.

Nästa gång jag mötte Tomas Tranströmer var 29 augusti 2007 på Galleri Lars Bohman. Konstnären Peter Frie hade tillsamans med poeten gjort boken ”Stor och långsam vind” och ställde ut illustrationerna.

Stor och långsam vind

från havets bibliotek.

Här får jag vila.

Se Peter Frie arbeta i sin ateljé i Berlin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s