Ful fisk är godast

image

Marulk är en riktigt ful fisk. Den breda, platta kroppen, det enormt stora huvudet med gigantisk käft gör att man skulle kunna skrämma små barn med monstret. Inte konstigt att de flesta fiskhandlare tar bort huvudet (som upptar halva kroppen) innan de vågar lägga upp den i sin disk.

Att den inte är särskilt vanlig i fiskaffärerna har att göra med att den är dålig på att simma och ligger mest stilla någonstans på Atlantens eller Nordsjöns botten där den lurpassar på bytet. Om den fastnar i nätet är det mest av misstag, då fiskaren är ute efter någon helt annan fisk.

Dessvärre är marulken rödlistad av Världsnaturfonden, vilket beror mest på att man oftast fångar unga individer som inte hunnit fortplanta sig.

Med sitt fasta och vita kött har marulken under senare år blivit en populär matfisk. Vi hittade våra filéer i frysdisken och kom på att kombinera dem med karljohansvamp.

Smörstekta marulksfiléer med karljohansvamp och tryffelpotatismos

(2 portioner)

ca 300 g marulksfilé

ca 1 msk pressad citronsaft

ca 100 g karljohansvamp

0,5 gul lök

1 tsk vit torr sherry

salt

svartpeppar

timjan

4 – 5 potatisar

tryffelsalt

Skiva lök och svamp tunt och stek i smör och rapsolja tills nästan all vätska ångat bort. Salta och peppra. Häll på en tsk sherry. Tillsätt färsk timjan och rör om. Ställ åt sidan.

Stek fiskfiléerna i smör. Pressa citronsaft över, salta och peppra.

Koka potatisen och gör mos på vanligt sätt men med den skillnaden att ni använder salt blandat med tryffel som går att köpa i välsorterade mataffärer eller på nätet.

 Musik i köket: Herbie Hancock, John Legend & Pink – Don’t Give Up

Trashfredag enligt Keith

Keith Richards’ bangers and mash. Foto: Jurek Holzer

Den åldrande megarockstjärnan, Rolling Stonesgitarristen Keith Richards har skrivit om sitt liv i en bok som helt enkelt heter Livet. Den börjar med en mycket fin barndomsskildring för att senare övergå till en oändlig redovisning av vilka substanser han intog genom åren och vilka kvinnor han lägrade. Hans minst sagt trashiga liv lyses då och då upp av ljuspunkter bestående av sporadisk samvaro med barn och föräldrar.

Mr Richards recept på det som allmänt kallas för flumhunger (ett begrepp känt av alla som någon gång provat på att röka brass) är korv med mos. Han tillagar den med kärlek och omsorg. Så här låter det när han själv beskriver processen:

”1. Först och främst, hitta en slaktare med färska korvar.

2. Stek upp en blandning av lök och bacon och kryddor.

3. Koka upp potatisen med en skvätt vinäger, lite hackad lök och salt (krydda efter tycke). Släng ner lite ärtor med potatisen. (häll i lite hackad morot också, om du vill.) Nu börjar det likna något.

4. Nu kan du antingen grilla, halstra eller steka korvarna. Låt dem småputtra på låg värme med baconen och löken (eller i en kall panna, som tv-tanten sa, och sätt till löken och baconen efter en stund) och vänd på de där rackarna lite då och då.

5. Mosa potatisen och det andra du lagt i.

6. Korvarna är nu fettfria (så mycket som det går!)

7. Spad om man vill.

8. HP-sås, om man känner för det.”

Jag kan tillägga att jag använder tyska korvar från Liedl men helst går jag till Taylor’s & Jones’ på Hantverkargatan där man kan köpa de riktiga hemgjorda engelska korvarna som Richards skriver om.

Musik i köket blir förstås: Rolling Stones – Everybody Needs Somebody